Den osynliga tjänstetiden

Hur förändrade anställningsformer påverkade vägen till Nit och redlighet i rikets tjänst

En studie av Försvarsmaktens personalformer under 1990-talets reformperiod.

Två personer står bredvid varandra på ett svenskt regementsområde under mitten av 1990-talet. De bär samma uniform, utbildar samma soldater och arbetar under samma befäl. Trettio år senare visar det sig att deras tjänst värderas olika av staten. Hur kunde det bli så?

Denna artikel är resultatet av ett pågående källstudium om Försvarsmaktens personalformer under 1990-talet. Syftet är att belysa hur förändrade administrativa lösningar kan påverka hur statlig tjänst senare värderas. Artikeln bygger på offentliga handlingar, författningar och kollektivavtal. Eventuella fel eller brister är författarens egna, och artikeln kommer att uppdateras om nya primärkällor blir tillgängliga.

 

1. Sammanfattning

Nit och redlighet i rikets tjänst (NOR) är en statlig utmärkelse som bygger på lång och väl vitsordad tjänst hos staten.

Vid bedömningen av sådan tjänst är den avgörande frågan inte enbart hur länge en person har arbetat inom staten, utan vilken rättslig relation som funnits mellan individen och staten.

Under 1990-talet genomförde Försvarsmakten omfattande förändringar av sina personal- och utbildningssystem. Under samma period kunde militär verksamhet bedrivas inom flera olika administrativa former:

• statlig anställning,
• frivillig tjänstgöring,
• avtalsbaserade personalformer,
• officersutbildning med värnpliktsförmåner.

Denna artikel analyserar tre fall:

Fallstudie 1 – Befälsförstärkningsavtalet (BFA) Visar hur frivillig militär tjänst kunde organiseras inom ramen för en statlig anställning.

Fallstudie 2 – Officersutbildningen 1993–1996 Visar hur en tidigare anställningsanknuten utbildning förändrades till en utbildningsform med värnpliktsförmåner.

Fallstudie 3 – Samma uppgift, olika administrativ status Visar konsekvensen för individen: personer kunde utföra liknande militär verksamhet men omfattas av olika regelverk.

Studien visar att den militära insatsen inte alltid avgjorde tjänstens administrativa värde. Den avgörande faktorn var vilken kategori staten placerade individen i.

 

2. Inledning

Militär tjänst upplevs ofta som en sammanhängande erfarenhet.

För individen kan det handla om:

• samma uniform,
• samma förband,
• samma befälskedja,
• samma ansvar.

Men staten betraktar tjänst genom administrativa kategorier.

En person kan därför ha:

• tjänstgjort för staten,
• fått ersättning av staten,
• utfört kvalificerade militära uppgifter,

utan att detta automatiskt innebär att personen haft en statlig anställning.

Denna skillnad blir särskilt viktig när tidigare tjänst senare ska värderas inom system som bygger på statlig tjänstetid, exempelvis NOR.

 

3. Syfte och frågeställningar

Syftet är att undersöka hur förändrade personalformer inom Försvarsmakten under 1990-talet kunde påverka den administrativa värderingen av militär tjänst.

Artikelns huvudfråga är:

Hur kunde staten förändra betydelsen av militär tjänst genom att ändra den administrativa formen för tjänstgöringen?

Frågeställningar:

1. Hur kunde frivillig militär tjänst kombineras med statlig anställning?
2. Hur förändrades officersaspirantens status genom 1990-talets reform?
3. Hur kunde personer med liknande militär verksamhet få olika administrativ status?

 

4. Metod och källmaterial

Artikeln är en historisk fallstudie.

Följande källtyper används:

• statliga författningar,
• propositioner,
• riksdagens betänkanden,
• Försvarsmaktens avtalssamling,
• regelverk för militär personal.

Metoden är jämförande.

Fokus ligger inte på att bedöma enskilda individers rätt till NOR, utan på att analysera hur staten organiserade militär tjänst under en period av förändring.

 

5. NOR och begreppet statlig tjänst

Utmärkelsen Nit och redlighet i rikets tjänst regleras genom förordningen (1974:225).

NOR är kopplad till lång och väl vitsordad statlig tjänst. ¹

Det innebär att fyra begrepp måste hållas isär:

5.1 Militär tjänstgöring

Beskriver vad personen faktiskt gör:                                                                                            

• utbildar,
• leder,
• tjänstgör vid förband,
• genomför militära uppgifter.

5.2 Ersättning

En person kan få ersättning utan att vara anställd.

Exempel:

• dagersättning,
• utbildningsförmåner,
• värnpliktsförmåner.

5.3 Utbildning

En person kan genomgå utbildning inom Försvarsmakten utan att vara arbetstagare.

5.4 Anställning

En anställning innebär en arbetsrättslig relation mellan individ och stat.

Det är denna kategori som är central vid bedömningen av statlig tjänstetid.

 

6. Försvarsmaktens personalformer under 1990-talet

Efter det kalla krigets slut förändrades Försvarsmaktens organisation och personalförsörjning.

Flera modeller existerade samtidigt:

• yrkesofficerare,
• reservofficerare,
• frivillig personal,
• BFA-personal,
• officersaspiranter.

Det innebär att två personer kunde verka i samma organisation men ha olika juridisk status.

Denna skillnad är kärnan i begreppet:

Den osynliga tjänstetiden.

7. Fallstudie 1 – Befälsförstärkningsavtalet (BFA)

7.1 Frivillig tjänstgöring enligt FFS 1987:8

Försvarsmakten hade behov av att kunna förstärka organisationen med militär personal.

FFS 1987:8 om frivillig tjänstgöring vid Försvarsmakten reglerade möjligheten att använda frivillig personal för bland annat:

• behov av befäl i krigsorganisationen,
• behov av befäl i fredsorganisationen,
• särskilda personalbehov. ²

FFS 1987:8 skapade dock endast den rättsliga ramen.

Den innebar inte att all frivillig tjänst automatiskt var anställning.

 

7.2 BFA – frivillighet kombinerad med anställning

Befälsförstärkningsavtalet innebar ett ytterligare steg.

I Försvarsmaktens avtalssamling anges att BFA gäller den som:

"är anställd vid Försvarsmakten för att tillgodose tillfälligt behov av militär personal".

Vidare anges att anställningen sker med stöd av FFS 1987:8. ³

Den administrativa kedjan blir därför:

FFS 1987:8

↓

frivillig tjänstgöring

↓

BFA-avtal

↓

anställning vid Försvarsmakten

BFA visar därmed att frivillig militär tjänst och statlig anställning inte var motsatser.

 

8. Fallstudie 2 – Officersutbildningen och reformen 1993–1996

8.1 Det tidigare systemet

Fram till början av 1990-talet var den grundläggande utbildningen till yrkesofficer nära knuten till en statlig anställning. Den som antogs till utbildningen förordnades som yrkesofficersaspirant och erhöll månadslön samt andra anställningsförmåner enligt gällande kollektivavtal. ⁴

Utbildningen var således inte endast en utbildningsinsats utan också en anställningsrelation mellan individen och staten.

 

8.2 Reformens motiv

I proposition 1992/93:100 föreslog regeringen en omläggning av systemet. Ett av motiven var att minska kostnaderna för officersutbildningen genom att ersätta anställning med ett system där eleverna uppbar värnpliktsförmåner under utbildningen. ⁴

Reformen innebar därför inte en förändring av utbildningens mål – att utbilda officerare – utan av den administrativa och ekonomiska konstruktionen.

8.3 Officersaspiranten

Genom officersförordningen (1994:882) infördes begreppet officersaspirant. Aspiranten definierades som en person antagen till grundläggande officersutbildning och fick rätt till de förmåner som följde av förordningen, vilka i huvudsak knöts till systemet med värnpliktsförmåner. ⁵

Detta innebar att utbildningen efter reformen inte längre var kopplad till samma anställningsstatus som tidigare.

8.4 Övergångsbestämmelser

Reformen genomfördes inte omedelbart för alla. Personer som redan hade påbörjat utbildningen enligt det äldre systemet omfattades av övergångsbestämmelser och behöll sina tidigare anställningsförmåner under återstående utbildningstid. ⁴

Under en övergångsperiod kunde därför två officersaspiranter utbildas parallellt men omfattas av olika administrativa regler.

8.5 Analys

Fallstudien visar att staten förändrade den administrativa formen för officersutbildningen utan att utbildningens slutmål förändrades.

För individen kunde utbildningen upplevas som likvärdig, men den rättsliga relationen till staten såg olika ut beroende på när utbildningen påbörjades.

 

9. Fallstudie 3 – Samma uppgift, olika administrativ status

9.1 Problembeskrivning

De två föregående fallstudierna visar att Försvarsmakten under 1990-talet använde flera parallella personalformer. Den tredje fallstudien fokuserar därför inte på ett regelverk utan på konsekvensen av dessa parallella system.

Den centrala frågan är:

Hur påverkas den enskilde när två personer utför liknande militär verksamhet men omfattas av olika administrativa kategorier?

9.2 Två personer – samma verksamhet

Föreställ dig två instruktörer vid samma förband.

Båda:

• utbildar värnpliktiga,
• bär Försvarsmaktens uniform,
• tjänstgör under samma chef,
• arbetar på heltid,
• utövar befälsfunktioner.

Den ena är anställd enligt BFA eller annan anställningsform. Den andra tjänstgör med värnpliktsförmåner.

Ur verksamhetens perspektiv kan skillnaden vara obetydlig. Ur ett arbetsrättsligt och förvaltningsrättsligt perspektiv är den däremot avgörande.

9.3 Administrativ klassificering

Det är inte ovanligt att offentlig verksamhet innehåller flera olika rättsliga relationer samtidigt. För Försvarsmakten under 1990-talet innebar detta att personer kunde delas in i exempelvis:

• tillsvidareanställda,
• tidsbegränsat anställda,
• BFA-anställda,
• officersaspiranter,
• värnpliktiga eller personer med värnpliktsförmåner.

Den administrativa klassificeringen påverkade bland annat ersättningssystem, sociala förmåner och – i ett längre tidsperspektiv – möjligheten att tillgodoräkna sig statlig anställningstid.

9.4 Likabehandling och efterverkningar

Fallstudien aktualiserar en principiell fråga om likabehandling.

Om två personer utfört likvärdig militär verksamhet men staten valt olika administrativa lösningar, är det då rimligt att detta får betydelse flera decennier senare i system som bygger på anställningstid?

Artikeln lämnar inte ett normativt svar på denna fråga. Däremot visar den att sådana skillnader kan uppstå genom organisatoriska reformer och förändrade personalpolitiska beslut.

 

10. Analys – Den osynliga tjänstetiden

De tre fallstudierna belyser samma övergripande fenomen från olika håll.

Fallstudie 1 – BFA

Här skapade staten en anställningsrelation inom ramen för frivillig militär tjänstgöring.

Fallstudie 2 – Officersreformen

Här avvecklade staten en tidigare anställningsrelation och ersatte den med ett utbildningssystem baserat på värnpliktsförmåner.

Fallstudie 3 – Konsekvensen

Här synliggörs hur dessa administrativa val kan få långsiktiga följder för individen.

Den gemensamma nämnaren är att den militära verksamheten inte nödvändigtvis förändrades i samma takt som de administrativa kategorierna.

Detta är artikelns huvudtes:

Den "osynliga tjänstetiden" uppstår när en period av faktisk militär tjänst senare får ett annat administrativt värde än en jämförbar period, därför att staten organiserade personalen på olika sätt.

 

11. Källkritiska begränsningar

Studien bygger huvudsakligen på offentliga rättskällor och officiella dokument.

Två delar har olika källäge:

Officersreformen

Denna del är väl belagd genom:

• proposition 1992/93:100,
• riksdagens behandling,
• officersförordningen (1994:882).

Befälsförstärkningsavtalet (BFA)

Den rättsliga konstruktionen är belagd genom senare versioner av Försvarsmaktens avtalssamling, där BFA uttryckligen anges avse anställning med stöd av FFS 1987:8.

Däremot har den exakta lydelsen i FAS-versionerna från 1993–1996 ännu inte kunnat verifieras genom primärkällor. Detta påverkar inte huvudslutsatsen om konstruktionen, men en framtida arkivstudie bör komplettera artikeln med denna dokumentation.

 

12. Slutsats

Försvarsmaktens personalreformer under 1990-talet visar att den administrativa formen för militär tjänst kunde förändras utan att den praktiska verksamheten förändrades i motsvarande grad.

Artikeln har visat att:

• frivillig militär tjänst kunde organiseras som statlig anställning genom BFA,
• en tidigare anställningsanknuten officersutbildning kunde reformeras till ett system med värnpliktsförmåner,
• personer med liknande arbetsuppgifter kunde omfattas av olika administrativa kategorier.

Den centrala slutsatsen är därför att den rättsliga relationen mellan individen och staten – inte enbart den faktiska tjänstgöringen – kan få avgörande betydelse när statlig tjänstetid bedöms i efterhand.

Begreppet den osynliga tjänstetiden fångar detta fenomen: en period som i praktiken utgjorde kvalificerad militär tjänst, men vars administrativa värde kom att bero på hur staten valt att organisera personalen.

 

13. Källförteckning

Författningar

1. Förordning (1974:225) om utmärkelsen "För nit och redlighet i rikets tjänst".
2. FFS 1987:8 om frivillig tjänstgöring vid Försvarsmakten.
3. Officersförordning (1994:882).

Förarbeten

1. Proposition 1992/93:100, bilaga 5, Försvarsdepartementet.
2. Betänkande 1992/93: FöU9.

Avtal och myndighetsdokument

1. Försvarsmaktens avtalssamling (FAS), punkt 18, Befälsförstärkningsavtal (senare versioner).
2. Officersförbundets publicerade utgåvor av Försvarsmaktens avtalssamling.

Övriga källor

1. Försvarsmaktens publicerade äldre författningar (FFS).
2. Riksdagens databas över propositioner och författningar.

---

Andra inlägg

• Kriminalvården instiftar en till medalj
• Hemsidan 14år!
• Försvarsmakten instiftar ny förtjänstmedalj
• Drottning Sirikit av Thailand är död
• Sommarsemester 2025
• Hemsidan fyller 12 eller egentligen 13 år
• NÄR OCH HUR BÖR UTMÄRKELSER BÄRAS
• Snart tid för Veterandagen 2025
• Tillbaka!